fredag 30 oktober 2009

han är här!!








I torsdags hade jag lite förvärkar. Trodde inte att det skulle bli något av dem, men så fel jag hade! Runt 5 på kvällen ringde jag Jens och sa att om vi skulle köpa en overall till bebis så skulle vi nog göra det i kväll, för nu kunde det nog vara dags! Han kom hem och han började laga en köttgryta och jag städade garderober. När grytan puttrade åkte vi ner på stan och letade overall. På både Lindex och HM kom det värkar och jag vred mig i lite konstiga ställningar. Undrar vad folk tänkte?:) Hittade tillslut en söt overall som vi ville ha.

Hemma igen så åt vi lite köttgryta och sakta men säkert började det sjunka in att vi inom kort skulle ha en bebis hos oss! Vi drog i gång bastun och satt där en stund. Det var skönt att vara där och jag kunde ta värkarna lättare. Runt kl 22 började jag ringa runt för att berätta att det snart var dags för bebis. Jag hade ju fått stränga order om att höra av mig när det var dags, och det var det ju nu. De tyckte jag var lite knäpp som inte åkte ner till BB när de hörde mig kvida och flämta mig igenom värk efter värk. Syster var själaglad, mamma var orolig och sa ”åk ner, det är inte så kul att föda i bilen”, Linda pratade i falsett och grät och pappa var yrvaken och nog lite chockad.

Jag ringde till BB och förklarade läget. Nu hade värkarna börjat göra ganska ont och jag trodde det var dags. BM sa efter en värk ”Det där var en kort en va?” ”En kort? Nej! Det var typ den längsta jag haft hittills!” Hon sa att jag var i början av värkarbetet och att jag skulle avvakta några timmar till, men att jag absolut var välkommen ner om jag ville. När vi lagt på bröt jag ihop. Jens trodde att jag grät för att det gjorde ont men jag snyftade fram att jag trodde att jag kommit längre, att det snart var färdigt! Han tröstade och vi lade oss på soffan för att försöka vila lite. Men det var omöjligt att ligga ner när värkarna kom, inte kunde jag sitta heller. Vred mig som en mask vid det här laget, innan så hade det hjälpt att jag rullade på höfterna och sträckte på mig. Vankade runt i ca en timme medan Jens sov och samlade lite kraft, sen väckte jag honom och han hjälpte mig genom några värkar. Jag hängde runt hans hals, han masserade min rygg och pratade uppmuntrande med mig. Tack vare honom så klarade vi oss igenom ca 1,5 timme till hemma!

Sen ringde Jens BB igen när jag sagt att jag inte klarade av mer, var så orolig för bilfärden. Vi bor bara 2 minuter ifrån men jag hade ju inte kunnat ligga eller sitta hemma, hur skulle jag då klar mig i bilen?! Jag placerade mig hängandes över baksätet ner mot skuffen och det gick faktiskt bra! Värkarna kändes lättare att ta sig igenom och när jag sa det till Jens undrade han om vi skulle ta en extrasväng innan BB. ”Måste ner först, är det långt kvar så kan vi åka en bit till”. Vet inte hur vi tänkte med säkerhet där riktigt!;) Kl var runt 00.45 när vi kom ner och efter ca 15 min så kom BM-Ulla och tittade hur mycket jag var öppen. ”Oj, ni har jobbat på bra hemma! Du är öppen 7 cm!” Vilken lättnad det var att höra!

Nu fick jag lustgas som smärtlindring och jäklar vad bra det var! Tog bort de värsta topparna av värkarna som var outhärdliga. Nu är min tidsuppfattning ganska luddig (läs obefintlig) men vips så var jag öppen 10 cm och alltså redo för förlossning. Och vips så hade jag fött barn! Jens: ”Jossa, vi har fått en son!” Jag: ”Va? Har vi?!” Jag hade helt gått in in mig själv under förlossningen och lustgasen påverkade också så jag var bara fokuserad på att föda, hade inte en tanke på att när jag fött, så skulle vi få vår efterlängtade bebis! Det blev som sagt en son, som jag känt hela tiden, men inte vågat ställa mig in på!

Han förde ett herrans liv, skrek redan innan hela huvudet var ute! Personalen var jätteimponerade av att allt gått så fort och att jag varit så duktig, och undrade om jag verkligen var förstföderska!:) Jag gick inte söder något, som jag oroat mig för det i onödan! Jens klippte navelsträngen och vi fick kika på moderkakan. Jäkligt häftig, detta livets träd!

Sedan fick vi vara själva med Jack ett tag och bara mysa, äta frukost och försöka få igång amningen. Efter det så var det dags för vägning och mätning. Han vägde 3715 g och var 52 cm lång och föddes 03.22. Han har ett väldigt speciellt öra, (det var efter det som han fick sitt namn,) som om någon tagit en liten tugga ur det. Inte svårt att tänka sig om någon skulle vilja göra det, för han är så himla söt! Vi stannade 2 dagar på BB och fick så småningom kläm på allt från amning till badning! (Badet gillade han verkligen, slappnade av totalt och bara njöt!) Nu har vi kommit hem och nu börjar resan på allvar! Vi är så kära i vår lilla bebis som är den finaste lilla killen i hela världen!

onsdag 28 oktober 2009

v.40




Trodde inte att jag skulle skriva ett inlägg med denna överskrift.. Jag skulle ju ha en liten bebis vid det här laget! Men men, nu är jag i alla fall i vecka 40+3. Överväntandes och öm i magen. Jens tror att det ömma i magen tyder på att det snart sätter igång, jag däremot är inte så säker. Känns som om den här lilla ungen inte tänker komma ut någonsin! Kanske blir det ett novemberbarn?! I morgon ska vi till BM, då lär vi prata igångsättning. Det kanske kan sätta fart på den lilla parveln där inne så att den får bråttom ut!:)(Jag älskar dig magen, tro inget annat, men du har ju min skatt där inne och jag är ju så nyfiken!)

måndag 26 oktober 2009

idag smäller det! Inte..




I dag är det måndagen den 26:e oktober. Den TJUGOSJÄTTE oktober.. Dags för värkar och spänning och tillslut en liten bebis! Men..vad händer? Ingenting. Sen ingenting, ingenting. Bebisen gillar tydligen sitt hem inuti min mage så mycket att h*n inte vill komma ut på den beräknade dagen. Jaja, det är inte mycket att göra åt, bara att vänta!:) Idag har jag tråcklat örngott och påslakan till bebis. FÖR HAND! Har ju ingen symaskin. Blev så sött ändå! Babysängen står färdigbäddad, babykläderna är tvättade och prydligt lagda i klädskåpet, väskan är packad och nu väntar vi bara på att huvudpersonen ska göra entré!

onsdag 21 oktober 2009

v.39




Efter dagens föreläsning om förlossning och filmen vi såg så känner jag mig förberedd och redo för vår bebis. Det känns helt underbart. All rädsla och ängslan jag kände så sent som igår är bortblåst! Jag känner mig trygg med Jens, att han kommer att finnas för mig till 100 procent! Han är så fin, omtänksam och lugn. Samtidigt som han är väldigt ivrig och tycker inte att vår bebis kan komma ut fort nog! Känner mig även trygg i mig själv att jag kommer att klara av det här galant, med eller utan smärtlindring!

rockabillybaby




Jens och jag började morgonen med en föreläsning inför förlossningen. I går kväll var vi lite anti mot den, men idag..wow! Den var så bra och jag är så GLAD att vi gick på den. Nu känner jag att det kan få sätta igång precis när som helst för jag känner mig redo och förberedd att föda vår lilla bebis! Vi var de enda som var beräknade i oktober och det kändes lite speciellt, att vi kanske är de första att bli föräldrar av alla dem som var med idag!:) När jag kom hem låg ett paket i brevlådan. Woho, det innehöll en Tradera-vinst! Hon som skickat hade även lagt med en så söt lapp. Nu återstår det bara att se om bodyn passar vår bebis eftersom vi inte vet könet, för den är inte direkt unisex!

*Uppdatering: Den passade inte jättebra på Jack men nu är det ju dags igen. Kanske att vi får en Betty Lee denna gång?:)

tisdag 13 oktober 2009

v.38




Ännu en vecka har gått superdupersnabbt! JAG tycker att magen är gigantisk, men fick idag igen höra att jag ”faktiskt inte är så stor” :( Axeln och ryggen har värkt hela dagen och någon har retats genom att ständigt kilat in en fossing mellan revbenen.. Började använda iPhonen och den är ju faktiskt riktigt rolig. Var inte alls så krånglig som jag hade trott!

Skrev förlossningsbrev idag. Hu vad mycket man måste veta känns det som! Fick lite panik och älskling tröstade med att folk föder barn varje dag och det går hur bra som helst. Muttrade att JAG minsann inte har fött några barn innan.. Sen åt vi kvällsmat och efter det kändes det bättre. Med en axelryckning satte jag mig och skrev ihop brevet på datorn och skickade det till BM. Skönt att ha det gjort! Nu är allt det jobbiga över! (Eh..denial? Big time!)

Vaggan som min morbror gjort till oss fick inte plats i sovrummet. Får ha den i vardagsrummet i stället. Så får bebis sova på golvet i sovrummet.. Nä, jag är väl inte helt jäkla knäpp. Vi bäddar i ordning i det gamla degtråget så klart!

onsdag 7 oktober 2009

v.37






Ett lugn har infunnit sig i min mage. Akrobaten har tagit semester och gästspelar endast med trumvirvlar, sömniga sträckningar och smekningar med armar och ben. Att dra tårna tvärs över mina revben så att jag börjar skratta för att det kittlas så, är något som bebis lärt sig.:)

Pluggar konsten i att föda, och det verkar ju inte så farligt. Intalar mig att jag ska var lugn och andas och inte spjärna emot så kommer allt att gå såå bra! Japp, det tror jag stenhårt på, för det låter ju helt logiskt. (Undrar bara om logiskt är sättet jag kommer att tänka på när det väl är dags.)

Jens och jag boar nog, omedvetet, eller har vi lite panik kanske? Det började med att Jens skulle börja dricka smoothies på morgonen innan gymmet och slutade med att vi ska göra om i badrummet och köpa ett ritbord till mig. Ingen aning om vad som hände, men bra blir det nog till slut!

penselhylla






Den här fina penselhyllan är ett loppisfynd som jag målat vit.

action!


video