![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPl__b64Xku02iprxCNvqDjVGoXtex703rp4AEm_bZvQiq3SjsFtkn1ngblLV3SPG_ykm9O7DknB8TTPYIwAhISXXanazr5wS6JVtmvFQfW0wKrGig5l9ByJMymxjquYNjYqHN3EwzSJw/s1600/jason_6ma%25CC%258An_srgb.jpg)
Kan ni förstå att det är sex månader sedan den här lilla killen med de stora ögonen hade tröttnat på livet i min mage och bara ville UT? Från att se bekymrad ut med en liten rynka i pannan när han var nyfödd till att nu flina upp sig så fort man tittar på honom. Han är någorlunda stadig nu och kan sitta själv i lekpoolen åtminstone, han äter mosad men ändock fast föda, är kittlig och älskar att sprätta runt i gåstolen. Tänk, ett halvår, det är stort!