![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjsIXV2U1j3rKYRaVcXGWi0TCTatM5szc-vhGIS5-oTNWtNDLVaCTcb2_spg1Maqvwhx24aLHhWVYqprX0nMB-wLEjD0QBjzvENp63Q8hCbFBS1F0O88jUb19IcODZdBRBNL65mjFu-2I/s1600/morgon_sigrid.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAW8V3uwXINwUxOSgKrPGfdF-P9OE8KfobogeZS62fewby5ZauV6_B59ysx2e4pA-gyTIN42CuPtfSotstTp84ZaEZXUSm2qt-i8csVj1Vaw03mtIrc_dEn0MqgkBwzDwcSbZtiq1aXUA/s1600/morgon.jpg)
Klockan 06.46 härom morgonen högg jag kameran, hoppade i gummistövlarna och sprang ut i trädgården. Var helt lyrisk över hur fint det var ute, alldeles rosa och frostigt. Löven föll som regn ner från vår stora ek och mitt i alltihop kom Sigrid lufsandes. Åh, jag hade velat stanna där ute hela dagen i en rosa, frostig bubbla! Inte lämna barn på dagis och för att sen åka till jobbet och sitta inomhus i en tråkig betongbunker. Ja, riktigt så hemskt är det ju inte, jag trivs ju faktiskt förbenat bra där på mitt jobb. Men om det slår en dag i min trädgård med en kamera.. Njae det vette katten.