Nej det är inte Jason som har tagit sitt första steg, utan det är jag! Pyttesteg för andra men sjumilakliv för lilla mig och det känns så härligt! Jag kan inte berätta så mycket just nu men så fort jag kan så lovar jag att ni kommer märka det! Nu ska jag ta itu med hemmet som ser ut som ett slagfält efter valborgsfirande och alldeles för lata dagar, sen väntar lite solning på altanen när kisdsen sover middag. Japp, det är en finfin onsdag idag!